När en elmätare är ansluten till kretsen som testas flyter växelströmmar genom strömspolen och spänningsspolen, vilket genererar växelvis magnetiska flöden i deras respektive järnkärnor. Dessa alternerande magnetiska flöden passerar genom aluminiumskivan och inducerar virvelströmmar inuti den. Dessa virvelströmmar interagerar med magnetfältet för att producera ett vridmoment (drivmoment) som får skivan att rotera. Ju större effekt som förbrukas av lasten, desto högre ström flyter genom strömspolen och desto starkare är virvelströmmarna inducerade i skivan; följaktligen ökar drivmomentet. Med andra ord är vridmomentets storlek direkt proportionell mot den effekt som förbrukas av lasten: högre effekt resulterar i större vridmoment och snabbare rotation av skivan. När skivan roterar utsätts den för ett bromsmoment som genereras av en permanentmagnet; detta bromsmoment verkar i motsatt riktning mot drivmomentet. Storleken på bromsmomentet är direkt proportionell mot skivans rotationshastighet-ju snabbare skivan snurrar, desto större blir bromsmomentet. När drivmomentet och bromsmomentet når ett tillstånd av tillfällig jämvikt, roterar skivan med konstant hastighet. Den elektriska energin som förbrukas av lasten är direkt proportionell mot antalet varv som skivan gör. När skivan roterar driver den en räknemekanism för att visa mängden energi som förbrukas. Detta beskriver den grundläggande funktionsprincipen för en elmätare.